Att klä en julgran
En äckligt stor vackert dekorerad filmgran är en sådan som jag alltid har suktat efter. Av olika anledningar har jag aldrig lyckats med konststycket att få till den där disneygranen trots ambitiösa försök varje år. Noggranna förberedelser i form av varsamt valda kulor i handplockade affärer, provhängning av olika sorters glitter och julgransljus har varje jul varit en både tröttsam och dyr historia.
alla förberedelser till trots har slutresultatet alltid varit, hmm, en katastrof. Många års olika färgnojor, bara rött, bara blått, bara silver, bara guld, har resulterat i en salig blandning av kulörta kulor men av någon anledning har jag ändå bara runda kulor. Inga avlånga vackra handmålade droppar i glas eller annat exklusivt drar blickarna till sig i min gamla sneda nu barrande plastgran som inhandlades i panik ett år den 23 december sent på kvällen på ICA Maxi.
I år nöjde jag mig med att inhandla nya kulor på IKEA. Hittade en låda med 48 kulor i för 9:-. Tre sådana lådor letade sig ner i min kundvagn. Perfekt tänkte jag, nu kan jag kasta mycket gammalt och bara hänga upp fräscha kulor i min gamla gran som definitvt går på övertid och gör sin sista jul i år.
Så skulle alltså granen kläs idag. Till hjälp hade jag fyra ivriga små barnhänder.
Jag hade mentalt förberett mig hela dagen på att jag skulle låta mig själv vara avslappnad och bara ha kul och låta barnen klä granen, hänga om kulorna i eget arrangemang kunde jag göra när barnen sov.
Så var planen.
Barnen var exalterade över den stundande pyntningen av julgranen och trots att dom var ombedda att hålla sig på rimligt avstånd medan jag försökte få ihop julgransfoten kunde inte ivern stoppa fyra par barnafötter fyllda av förväntan att trampa runt mig, på mig, på granen och i kartongen granen låg i.
Nåväl, jag slog mig ner på golvet efter att ha mutat bort barnen med wienerbröd för att montera ihop julgransfoten.
Av någon anledning anser jag mig själv vara ganska så förmögen att sätta ihop både IKEA möbler och det ena och andra och har aldrig haft nämnvärda problem med att få det tekniska att gå ihop eller att följa en bruksanvisning. Men julgransfoten var inte redo att ge upp utan en tuff match.
Jag plockade med stödbenen, skruvade på skruvarna och testade alla olika varianter men ändå fick jag inte ihop foten. Hur svårt ska det vara att få i hop en julgransfot till en plastgran egentligen?
Barnen hörde mitt mutter från vardagsrummet och inte allt för oväntat stod dom snart och beskådade mina försök till att få ihop en liten julgransfot.
Storebror kom närmare och närmare och lillasyster satt på huk och kikade, ganska så perfekt måttat mitt i vägen för mig och mitt monterande.
"Går det inget bra?" frågade storebror. "Nej" muttrar jag och fortsätter att skruva och muttra. Storebror har tagit sitt winerbröd med sig och det smular på det nyss damsugna vardagsrumsgolvet. "Vet du inte hur man gör?" fortsätter han och tuggar på wienerbrödet. Jag känner hur irritationen börjar krypa på ryggen. Förbannade skitfot, "det är något fel på den" säger jag i ett försök att avleda sonen från att misstänka att mamma faktiskt inte kan allt. Han tuggar och tittar. "Smula inte här, sätt dig i köket" säger jag. Han tittar på julgransfoten och på mig. "Du gör nog fel" säger han. "Om du inte går ut i köket blir det ingen julgran" hotar jag. Han tittar lite på mig, tuggar på wienerbrödet och rycker på axlarna. "oj då, säger lillasyster, kommer inte tomten nu?".
Jag anstränger mig till det yttersta för att inte slänga julgransfoten genom fönstret och lyckas tillslut få till den. Nöjd över min bedrift ropar jag på barnen för att dom ska komma med glada hurrarop för att julgranen nu kommer på plats trots allt.
Nu ska vi först få till ljusslingan. Jag sätter i kontakten och alla ljus lyser. Perfekt. Vi börjar fästa ljusen i granen. Halvvägs runt slocknar alla ljusen. Jaha, irriterat vrider jag på varje lampa men inget händer. Tyst förbannar jag mig själv för att jag inte köpte den där andra ljusslingan jag hade tänkt köpa när jag var på IKEA.
"Är den trasig" frågar sonen. Jag svarar att vi nog får gå och köpa nya lampor bara men gör en snabb överläggning med mig själv när jag ser hur dottern naken springer runt med ett krampaktikgt grepp om en porslinssnögubbe i ena handen, mina nikeskor på fötterna och en kartong som har innehållit julpynt på huvudet, det blir definitivt inget besök i affären ikväll.
"Nej det blir inga ljus, vi får köpa nya i morgon, dom är trasiga" jag låter irriterad hör jag. Lillasyster stannar upp i sin utstyrsel och tittar på mig. "Inga ljus, säger hon. "Du hade sönder mamma, nu blir pappa ARG" hon tar sats i hela den knappt 100 cm långa kroppen och pekar stadigt med sitt pekfinger på mig.
Jag skruvar och micklar och tillslut lyser alla lampor utom två i granen.
Då börjar julpyntet. Medan barnen hänger upp kulorna i granen plockar jag fram de nya julgranskulorna. Naturligtvis, som allt annat man köper på IKEA så finns givetvis inga snören i kulorna utan det får man sätta dit själv. I kartongen finns några slags fisklinjeliknande tåtar som är tänkt att fungera som upphängningsanordning åt julgranskulorna.
Jag börjar trilskas med trådarna. Efter 6 kulor inser jag att det här är hopplöst. Det är 48 st kulor i varje kartong, jag har köpt tre kartonger, alltså 144 kulor. Jag har att göra till nästa jul om jag ska fortsätta. Jag lägger argt bort kulorna i förrådet och inser att billigt inte alltid är bäst.
Under tiden har barnen klätt granen...
Lillasyster har hängt cirkus 20 kulor på en endaste gren, storebror har med omsorg dekorerat baksidan av granen (alltså den mot väggen) med kulor, tomtar, påskägg och annat pynt han har hittat i sitt rum. Jag ser med fasa på en makaron med ett påklistrat snöre och en bomullstuss på, ett påskägg, en girlang med pepparkaksgrisar, svenska flaggor och en garnblåmes hänga åtminstone lite mer spritt än lillasysters dekoration på granen.
Lillasyster anser sig färdig med julgranspyntet och stormar in på sitt rum och fortsätter pynta med storasysters glitterpennor på golvet. "Fiiiint" är hennes kommentar när jag upptäcker hennes bravad.
Så där ja.
Under tiden har storebror dekorerat klart granen. "Vackert" utbrister han när han beskådar sitt verk.
Jag ser hur min disneygran brutalt har slaktats och inser att jag aldrig kommer ha en sådan där sagovacker grön tät filmgran med vackert julpynt.
Iställt har jag med hjälp av två barnahänder en kärleksfullt dekorerad gran, den är vare sig symetrisk, genomtänkt, färgmatchad eller har någonting annat över sig som gör att den skulle kunna platsa i Hemtex skyltfönster. Men den är gjord av kärlek och det viktigaste av allt är att både lillasyster och storebror är mer än grymt nöjda över vad dom har åstadkommit.
Men, när granen lyser upp det mörka vardagsrummet och stjärnan i toppen hänger på sned på en slokande plastgren så får jag ändå bita mig väldigt hårt i läppen för att inte vara där och fingra och arrangera om dekoratioen :)
Belysning i ett av de Borellska fönstren
Årets julgran
Storebror och Lillasyster på lussefika på dagis
Vällingpiraten, alltid lika glad, även om man måste blunda när det blixtrar
Andra advent
Då har andra advent passerat och den här helgen är snart till enda. Helgen inleddes med fredagens skyfall som höll i sig med samma intensitet precis hela dagen. Jag tror inte jag har varit med om sådana regnskurar i december någon gång.
Den här helgen har hela familjen hoppsan varit samlad och med svina inräknade har alltså sju stycken familjemedlemmar huserat på 110 kvm i tre dagar. Fredagkvällen ägnades åt idolfinalen. Väldigt svårt att sitta stilla och lyssna tyckte barnen som sin stadiga uppladdning inför den hisnande finalen till trots stöp på mållinjen och ansåg sig färdiga för kvällen efter ett rejält intag av lösgodis.
Vi vuxna tyckte att det var väldigt svårt att välja mellan finalisterna och höll på båda två och kände oss nöjda med vinnaren. Det gjorde barnen också, dagen efter fastän om inte riktigt kom ihåg vem som var vem av dom två finalisterna. Marsvinen hade ingen åsikt i frågan.
Det är märkligt ändå, hur ett underhållningsprogram som idol kan fängsla ett helt land och engagera så många människor i vad som egentligen inte är någonting annat än (som någon annan bloggare uttryckte det) SM i karaoke.
Kanske beror det på att vi är många som har yrken som kräver väldigt mycket av oss, både fysiskt men också psykiskt, många har tuffa vardagar i skolan och ett program som idol blir det där kittet som håller oss samman. Vi finner själsfränder i dem som tycker lika som oss och gaddar ihop oss mot dem som anser att någon annan är bättre på att sjunga. Vi behöver den där välbehövliga pausen av skitsnack och jämförelser av sorten "vem tyckte du var bäst" för att hanka oss igenom en annars så ganska gråtrist vardag.
Innan idol och alla andra banala underhållningsprogam tog sin start så gick vårt paussnack ut på att jämföra priser på ica och konsum, vem av grannarna som har hängt upp en röd ljusslinga i sitt äppelträd istället för det sedvanliga vita som man "bör" ha eller vem på jobbet som flirtar med vem.
För hur det än är så har skitsnack för alltid varit integrerat i våra kognitiva system, vi har alltid lyssnat och pratat om priset på tex nötfärsen på konsum men det är inte förrän nu som vi verkligen börjar bry oss, engagera oss i skitsnacket. På riktigt alltså.
Hur som haver, även familjen hoppsan engagerade sig alltså i fredagens idolfinal. Lördagen var tänkt att ägnas åt lite vuxen julfest men barnvakten fick magsjuka så vi fick ändra om i planerna. Även lördagkvällen gick i underhållningenstecken då vi tittade på junior eurovisionsschlagerfinalen. Inte lika intressant eller engagerande men bjöd ändå på lagom underhållning när man är sju år gammal. Vi vuxna väntade in reklampausen då vi snabbt zappade över till kanal tre som visade ladies night. Mycket underhållande, det tyckte även maken.
Idag har kalas och avslut på simskolan stått på menyn. Eftersom kalas och simskola har legat på helt olika ställen i länet har vi ägnat mycket tid till att åka bil idag.
De komersiella radiokanalerna spelar som alltid "den sämsta blandningen av samma låtar" och inte helt oundvikligt snappar tvååringen upp en del fraser ur låtar som spelas om och om igen. Innan vi återigen landade innanför dörren på våra 110 kvm efter att dagens bilåka kommit till ända nynnar minstingen på en melodi och sjunger sedan klart och tydligt "kasta pärlor åt fiin" kasta pärlor åt svin alltså om det rådde någon tvekan om vilken låt det rör sig om.
Storasyster och lillasyter på promenad
Storasyster
Lillasyster på språng i skogen
Storebror på avslutning i simskolan. Pyjamasbad stod på menyn.
Pappa Hoppsan
Mamma Hoppsan
Då var även jag en bloggare!
Till största delen kommer det att handla om oss, familjen hoppsan, en vanlig ovanlig familj med två vuxna, tre barn och två marsvin. I familjen rymms också styvföräldrar och biologiska föräldrar samt bonusbarn. En på 2000-talet sett "normal" familj alltså.
Här kan man alltså följa vad den normala ovanliga familjen hoppsan sysslar med, hur vi spenderar vår dyrbara ickeexisterande fritid men även lite annat småt och gott och andra trivialiteter som jag känner att jag bara måste dela med mig av till alla er bloggläsare därute!
Väl mött!
Elias rum december 07
En egen liten julgran måste man ha i sitt rum.
Moabus badar i diskhon
