Om att tajma in sina svordomar perfekt
Jag har varit och handlat. Det är kallt ute och jag är således väldigt kall om händerna. På skoj sätter jag mina kalla händer under makens tröja. Han hoppar och skriker.
Jag smyger in en hand under Moas tröja. Ingen reaktion. "Hon säger ingenting" påpekar jag för maken.
Då lägger Moa till sig med ett ganska så högt "AAaaaj!" Följt av ett välplacerat lite lågmält "jävlar".
Om jag ska se någonting positivt i att jag har lärt min dotter att svära så får det bli att jag har lärt henne tajma in sina sovrdomar med minutiös precision.
Alltid något.
Jag smyger in en hand under Moas tröja. Ingen reaktion. "Hon säger ingenting" påpekar jag för maken.
Då lägger Moa till sig med ett ganska så högt "AAaaaj!" Följt av ett välplacerat lite lågmält "jävlar".
Om jag ska se någonting positivt i att jag har lärt min dotter att svära så får det bli att jag har lärt henne tajma in sina sovrdomar med minutiös precision.
Alltid något.
Kommentarer
Postat av: Åsa
He he. Hon är bara för skön den ungen!
Jag hade skrikit & svurit galet mycket mer om det var jag som blev utsatt för iskalla händer!!
Trackback
