Mamma Hoppsan

Så var det entligen dags, efter många långa veckors uppehåll klev jag återigen innanför portarna på friskis och svettis i måndags kväll för att träna på ett av mina favoritpass.
Att det skulle bli jobbigt var jag inställd på från början, jag hade ju faktiskt inte tränat på väldigt länge och just det här passet är ganska så intensivt. Men roligt, det är därför jag tycker om att gå på det. Nåväl, jobbigt var jag inställd på.
Den första chocken kom när min spegelbild i den stora spegelväggen uppenbarade sig. Vem är det där? Åh herregud det är ju JAG! Panik, ser jag ut så där? Really? Nej det måste vara fel, avståndet måste spela ögat ett spratt här. Jag återkommer till speglarna nästa varv runt i salen men då är bilden ännu värre. Genomsvettig, med blodsmaken i munnen och skavsår på hälarna kryper jag ut till min bil på parkeringen utanför friskis & svettis och sätter mig i framsätet och öppnar med darriga fingrar en gainomax med chokladsmak.
Hur blev det så här? Jag vet ju att jag inte alls har tränat på bra länge nu, och hmm, ja, julen bjöd ju sannerligen på en massa god mat, och födelsedagarna har avlöst varandra och det är ju mysigt med mys hela helgen när vi ses igen hela familjen med vin, mat och annat gott.
Jag backar bandet och tänker tillbaka på när jag tränade sist. Jag som kom igång så bra, jag hade ju till och med biceps. Biceps baby! Men det var då.
 Jag får tänka länge och kommer fram till den bistra sanningen efter inte så lång tid. Jag tränade på bra under hösten men när den äkta hälften började veckopendla sprack mitt hela träningsupplägg.
Vardagen var tillräckligt jobbig att få ihop ändå, med barnvakter som skulle backa upp mig och hämta barnen på skola och dagis och dessutom stanna kvar tills efter klockan 22 på kvällen så att jag skulle kunna fortsätta jobba kväll på jobbet.
Vardagarna gick nätt och jämt ihop och energin och orken till att ordna barnvakt ytterligare tre kvällar i veckan för att jag skulle kunna träna kändes som en alldeles för ondig lyxigåtgärd när jag ändå var i behov av barnvakt flertalet dagar i veckan.
Nåväl, det är ju en sak. Jeansen, jobbkläderna och träningstopen sitter ju inte tightare enbart för att man har slarvat med träningen ett tag.
Jag inser ju att inkomsterna har varit för höga när det är på håret att mina jeans som jag inhandlade när alla graviditetskilon fortfarande satt på plats och som mäter storlek "inihelvetetjock" börjar bli lite trånga i midjan, att det är jag nu en gång för alla måste begränsa mina inkomster till mina utgifter.
Med andra ord, äta nyttigt!
Efter gympachocken i måndags var jag närapå att åka hem och bryta ihop men träningsvärken har taggat igång mig igen och nu jädrar är det en extreme makeover på gång. Eller, extreme och extreme men nu är det dags att knyta ihop säcken en gång för alla, kapa extra vikten och få ordning på musklerna.
Hemma igen satt jag svettig och trött och blippade desperat i min mobiltelefon efter en bild som min man tog på mig förra sommaren. Där ligger jag på balkongen i min nya bikini och solar och inga volanger som prydjer midjan.
Manad av min mobilbild börjar jag titta på riktigt gamla kort från 1994 och 1995 på den tiden jag och maken var i betydligt yngre dagar och därav också smärtare och kanske aningens mer vältränade.
Genast inser jag ändå idiotin av att jämföra sig med en bild där man fortfarande var i tonåren och dessutom inte har två barnafödslar som hänger kvar runt höfterna.
Nej nu är det sannerligen dags för sundare dagar god damn it!
Efter påsken har jag en date med landstingsgymet för att få mitt passerkort dit och där kan jag träna även på helgerna när maken är hemma och utbudet på friskis inte är lika generöst som i veckorna.
Jag har också slutit en deal med mig själv om att försöka sluta 15.15 en dag i veckan och träna  på gymet direkt efteråt och hämta barnen senare.
Manad av min egen nyfunna energi ser jag fram emot att få svettas ordentligt återigen på friskis men också på gymet under våren.
För som sagt, hur mysigt och bra det än låter när barnmorskan säger att lite extra kilon på magen är bara bra att ha efter förlossningen för då har bebisen en kudde att sova på så är det inte lika roligt när bebisarna har utvecklats till barn och sover på sina egna kuddar.