Flytt
Funderar på att flytta min blogg.
Mamma Hoppsan
Klicka på länken för att komma till den nya bloggen.
Adressen är annars: http://mammahoppsan.blogspot.com
Väl mött!
Mamma Hoppsan
Klicka på länken för att komma till den nya bloggen.
Adressen är annars: http://mammahoppsan.blogspot.com
Väl mött!
Berörd
Jag har precis tittat på dokumentären Den nya Cinna. Den handlar om Cinna som vid 31 års ålder drabbas av en stroke. Vi får följa henne under en två års tid efter stroken.
I den timslånga dokumentären berättar Cinna att hon nu är lycklig, det var hon inte tidigare trots utseende, pengar och karriär.
"Jag älskar mig själv nu" säger Cinna.
Hon är stark och kämpar för att återfå det hon kan återfå av det som stroken tog ifrån henne.
Men vägen till tillfrisknande är inte samma som vägen tillbaka till det som en gång var. För Cinna och hennes familj innbär det att livet går vidare, fast i ny riktning och i ett nytt ljus.
Dokumentären lämnar inte mig oberörd och den väcker en hel del frågor om det egna livet, värderingar och tankemönster.
Den rekomenderas starkt och går att se igen på SVT, Mer om dokumentären går att läsa här,
I den timslånga dokumentären berättar Cinna att hon nu är lycklig, det var hon inte tidigare trots utseende, pengar och karriär.
"Jag älskar mig själv nu" säger Cinna.
Hon är stark och kämpar för att återfå det hon kan återfå av det som stroken tog ifrån henne.
Men vägen till tillfrisknande är inte samma som vägen tillbaka till det som en gång var. För Cinna och hennes familj innbär det att livet går vidare, fast i ny riktning och i ett nytt ljus.
Dokumentären lämnar inte mig oberörd och den väcker en hel del frågor om det egna livet, värderingar och tankemönster.
Den rekomenderas starkt och går att se igen på SVT, Mer om dokumentären går att läsa här,
Torsdag 8 maj. Om ords betydelse
Igår åkte Moa, jag och hennes pappa ner till hamnen för att titta på båtar. Vi promenerar längs småbåtshamnen och Moa tittar fascinerat på alla båtar.
Vi går ett långt varv runt om vattnet och utforskar. På tillbakavägen frågar Moa vad vi ska göra. Genomtänkt nog svarar jag "vad ska vi göra, ta en katt och köra".
Lite senare frågar Moa så här:
Ska vi åka hem och köra över en katt eller?
Det är inte lätt alla gånger, när man är knappt tre år gammal, att förstå sig på och tolka allt tokigt som ens föräldrar så genomtänkt säger till en.
Vi går ett långt varv runt om vattnet och utforskar. På tillbakavägen frågar Moa vad vi ska göra. Genomtänkt nog svarar jag "vad ska vi göra, ta en katt och köra".
Lite senare frågar Moa så här:
Ska vi åka hem och köra över en katt eller?
Det är inte lätt alla gånger, när man är knappt tre år gammal, att förstå sig på och tolka allt tokigt som ens föräldrar så genomtänkt säger till en.
Om livet på slutspurt och om att vara varannanvecka mamma
Då närmar det sig slutspurten för makens studietid. Det innebär förutom examen och två inkomster hos familjen Hoppsan att vi slipper detta veckopendlande som tagit ut sin rätt på familjen vid det här laget. Bara 5 veckor kvar nu och vi längtar allihopa.
För första gången på 5 år innebär det här att vi kommer ha två inkomster. Vi har varvat studier och CSN under så lång tid nu att vi inte längre kan minnas den tid då vi båda två jobbade och tjänade pengar.
Min stora prins har sedan en tid tillbaka bott varannan vecka hos mig och sin pappa. Det fungerar jättebra och han är nöjd, prinsen. Det fungerar bättre i skolan och han börjar landa lite i sin roll. Vilket är en stor lättnad. Men trots att allting fungerar bra och att han trivs lika mycket hos mig som hos sin pappa så är det ändå svårt för mig, som har varit van att ha honom hos mig jämt, under 7 års tid förutom varannan helg och ett par veckor varje sommar, att vara utan honom i en hel vecka.
Det är svårt att släppa kontrollen, att inte skicka små påminnelse sms om gympa, matsäck osv till hans pappa för att försäkra mig om att han får med sig allting till skolan. Det är tufft att inte ringa varje kväll för att kolla hur dagen varit och för att försäkra mig om att allting kom med i ryggsäcken, att han har kläder för alla väder, att skorna inte är för små, att han har skärp till favoritjeansen, att han har en extra keps, fingervantar, favoritgosedjuret mm med sig. Än så länge har vare sig frukt till fruktstunden, idrottskläder eller matsäck glömts och han har inte frusit eller svettats i de kläder han har.
Jag oroar mig i onödan. Det vet jag. Men ändå. Jag har haft 100% ansvar och 100% kontroll i 7 års tid och nu har den kontrollen reducerats till 50%. Jag vet att det låter egoistiskt men alla som har barn varannan vecka vet säkert vad jag menar.
Visst har det sina fördelar också, förutom de givna, att kronprinsen mår bra och trivs, jag slipper ha dubbelt så dåligt samvete över att lämna två barn på förskolan 6.30 om morgonen. Jag får hur konstigt det än låter mer tid för mig själv på kvällarna och lillsessan får några dagar som universums mittpunkt utan konkurens precis som hennes storebror får hos sin pappa.
Men jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig helt vid arrangemanget trots att sonen gjort det.
För första gången på 5 år innebär det här att vi kommer ha två inkomster. Vi har varvat studier och CSN under så lång tid nu att vi inte längre kan minnas den tid då vi båda två jobbade och tjänade pengar.
Min stora prins har sedan en tid tillbaka bott varannan vecka hos mig och sin pappa. Det fungerar jättebra och han är nöjd, prinsen. Det fungerar bättre i skolan och han börjar landa lite i sin roll. Vilket är en stor lättnad. Men trots att allting fungerar bra och att han trivs lika mycket hos mig som hos sin pappa så är det ändå svårt för mig, som har varit van att ha honom hos mig jämt, under 7 års tid förutom varannan helg och ett par veckor varje sommar, att vara utan honom i en hel vecka.
Det är svårt att släppa kontrollen, att inte skicka små påminnelse sms om gympa, matsäck osv till hans pappa för att försäkra mig om att han får med sig allting till skolan. Det är tufft att inte ringa varje kväll för att kolla hur dagen varit och för att försäkra mig om att allting kom med i ryggsäcken, att han har kläder för alla väder, att skorna inte är för små, att han har skärp till favoritjeansen, att han har en extra keps, fingervantar, favoritgosedjuret mm med sig. Än så länge har vare sig frukt till fruktstunden, idrottskläder eller matsäck glömts och han har inte frusit eller svettats i de kläder han har.
Jag oroar mig i onödan. Det vet jag. Men ändå. Jag har haft 100% ansvar och 100% kontroll i 7 års tid och nu har den kontrollen reducerats till 50%. Jag vet att det låter egoistiskt men alla som har barn varannan vecka vet säkert vad jag menar.
Visst har det sina fördelar också, förutom de givna, att kronprinsen mår bra och trivs, jag slipper ha dubbelt så dåligt samvete över att lämna två barn på förskolan 6.30 om morgonen. Jag får hur konstigt det än låter mer tid för mig själv på kvällarna och lillsessan får några dagar som universums mittpunkt utan konkurens precis som hennes storebror får hos sin pappa.
Men jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig helt vid arrangemanget trots att sonen gjort det.
Morgonmys
Moa och jag ligger i soffan och myser. Plötsligt far hon upp och springer iväg. Hon återkommer med en dammvippa i handen. Med sin bästa förmyndarröst säger hon högt och bestämt:
Ska jag damma av dig så att du blir en man?
Ska jag damma av dig så att du blir en man?
Valborgsmässofirande the Swedish way
Igår läste vi 30 april i almanackan vilket alltså betyder valborgsmässoafton. På valborgsmässoaftonskvällen går de flesta svenskar ut och tittar på någon majbrasa någonstans runtom i vårt avlånga land och lyssnar på sånger sjungda av manskörer samtidigt som vi lägger lite för mycket pengar på lotter, för dyrt och gammalt termoskaffe, fiskdamm för barnen samt någon grillad korv eller två.
Kvällen brukar avslutas med lite fyrverkerier. Det regnar så gott som alltid på valborgsmässoafton.
För dom som inte stirrar på majbrasor och köper lotter av Lions så är det krogen som gäller. Dricka mycket alkohol på kort tid och fyllna till ordentligt, bråka med frugan, somna i rondeller samt såga ner flaggstänger (det hände förra året utanför sjukan).
Vi tillhör den förstnämnda skaran så även vi förberedde oss på att gå och titta på majbrasa och köpa lotter och grillad korv.
När svenskar "firar" valborgsmässoafton (de som inte dricker sig helt redlösa vill säga) så innebär detta att vi i oavsett väder går unisont till något ställe där det ligger en stor hög med pinnar och annat man kan elda och väntar på att brasan ska tändas.
Vi anlände till "firandet" 19.00 samtidigt som regnet behagade strila ner i jämn ström. Naturligtvis hade vi inga paraplyer med oss. Ungefär vid samma tid anlände alla andra firande och alla gjorde ungefär samma sak. Köpte en lott, lät barnen fiska i fiskdammen, drog i sig en grillad korv eller två och, nu kommer vi till den mest fascinerade delen av firandet, ställer sig och väntar i närheten av bråtet som ska eldas upp, på att själva brasan ska tändas. Vi gör alltså inget mer.
Valborgsmässoaftonsfirande innebär för svensken att stå och vänta på att en eld ska tändas.
Sedan står vi och stirrar på elden, några hoppar givetvis så nära man kan utan att låta elden ta fart i skor och kläder, lyssnar på något vårtal och sedan går vi hem.
Fantastiskt.
Talet vi lyssnade till igår hade säkert någon poäng någonstans men talaren tappade den röda tråden långt innan han hann komma till någon form av avslut på det ostrukturerade tal han höll som gick ut på att tala om naturkatastrofer, människans destruktiva leverne, tsunamikatastrofen mm. Att ge våren ett hurra efter det talet kändes en aning bisarrt.
En sann valborsmässoafton the Swedish way alltså.
Kvällen brukar avslutas med lite fyrverkerier. Det regnar så gott som alltid på valborgsmässoafton.
För dom som inte stirrar på majbrasor och köper lotter av Lions så är det krogen som gäller. Dricka mycket alkohol på kort tid och fyllna till ordentligt, bråka med frugan, somna i rondeller samt såga ner flaggstänger (det hände förra året utanför sjukan).
Vi tillhör den förstnämnda skaran så även vi förberedde oss på att gå och titta på majbrasa och köpa lotter och grillad korv.
När svenskar "firar" valborgsmässoafton (de som inte dricker sig helt redlösa vill säga) så innebär detta att vi i oavsett väder går unisont till något ställe där det ligger en stor hög med pinnar och annat man kan elda och väntar på att brasan ska tändas.
Vi anlände till "firandet" 19.00 samtidigt som regnet behagade strila ner i jämn ström. Naturligtvis hade vi inga paraplyer med oss. Ungefär vid samma tid anlände alla andra firande och alla gjorde ungefär samma sak. Köpte en lott, lät barnen fiska i fiskdammen, drog i sig en grillad korv eller två och, nu kommer vi till den mest fascinerade delen av firandet, ställer sig och väntar i närheten av bråtet som ska eldas upp, på att själva brasan ska tändas. Vi gör alltså inget mer.
Valborgsmässoaftonsfirande innebär för svensken att stå och vänta på att en eld ska tändas.
Sedan står vi och stirrar på elden, några hoppar givetvis så nära man kan utan att låta elden ta fart i skor och kläder, lyssnar på något vårtal och sedan går vi hem.
Fantastiskt.
Talet vi lyssnade till igår hade säkert någon poäng någonstans men talaren tappade den röda tråden långt innan han hann komma till någon form av avslut på det ostrukturerade tal han höll som gick ut på att tala om naturkatastrofer, människans destruktiva leverne, tsunamikatastrofen mm. Att ge våren ett hurra efter det talet kändes en aning bisarrt.
En sann valborsmässoafton the Swedish way alltså.
