Att klä en julgran

I dag var dagen kommen. Den dagen julgranen skulle kläs i kulörta kulor och gnistrande glitter. Jag har alltid drömt om en äkta amerikansk julgran, en sådan där med olikformade kulor perfekt hängda med ett precist avstånd från varandra, både på bredden och höjden.
En äckligt stor vackert dekorerad filmgran är en sådan som jag alltid har suktat efter. Av olika anledningar har jag aldrig lyckats med konststycket att få till den där disneygranen trots ambitiösa försök varje år. Noggranna förberedelser i form av varsamt valda kulor i handplockade affärer, provhängning av olika sorters glitter och julgransljus har varje jul varit en både tröttsam och dyr historia.
alla förberedelser till trots har slutresultatet alltid varit, hmm, en katastrof. Många års olika färgnojor, bara rött, bara blått, bara silver, bara guld, har resulterat i en salig blandning av kulörta kulor men av någon anledning har jag ändå bara runda kulor. Inga avlånga vackra handmålade droppar i glas eller annat exklusivt drar blickarna till sig i min gamla sneda nu barrande plastgran som inhandlades i panik ett år den 23 december sent på kvällen på ICA Maxi.
I år nöjde jag mig med att inhandla nya kulor på IKEA. Hittade en låda med 48 kulor i för 9:-. Tre sådana lådor letade sig ner i min kundvagn. Perfekt tänkte jag, nu kan jag kasta mycket gammalt och bara hänga upp fräscha kulor i min gamla gran som definitvt går på övertid och gör sin sista jul i år.
Så skulle alltså granen kläs idag. Till hjälp hade jag fyra ivriga små barnhänder.
Jag hade mentalt förberett mig hela dagen på att jag skulle låta mig själv vara avslappnad och bara ha kul och låta barnen klä granen, hänga om kulorna i eget arrangemang kunde jag göra när barnen sov.
Så var planen.
Barnen var exalterade över den stundande pyntningen av julgranen och trots att dom var ombedda att hålla sig på rimligt avstånd medan jag försökte få ihop julgransfoten kunde inte ivern stoppa fyra par barnafötter fyllda av förväntan att trampa runt mig, på mig, på granen och i kartongen granen låg i.
Nåväl, jag slog mig ner på golvet efter att ha mutat bort barnen med wienerbröd för att montera ihop julgransfoten.
Av någon anledning anser jag mig själv vara ganska så förmögen att sätta ihop både IKEA möbler och det ena och andra och har aldrig haft nämnvärda problem med att få det tekniska att gå ihop eller att följa en bruksanvisning. Men julgransfoten var inte redo att ge upp utan en tuff match.
Jag plockade med stödbenen, skruvade på skruvarna och testade alla olika varianter men ändå fick jag inte ihop foten. Hur svårt ska det vara att få i hop en julgransfot till en plastgran egentligen?
Barnen hörde mitt mutter från vardagsrummet och inte allt för oväntat stod dom snart och beskådade mina försök till att få ihop en liten julgransfot.
Storebror kom närmare och närmare och lillasyster satt på huk och kikade, ganska så perfekt måttat mitt i vägen för mig och mitt monterande.
"Går det inget bra?" frågade storebror. "Nej" muttrar jag och fortsätter att skruva och muttra. Storebror har tagit sitt winerbröd med sig och det smular på det nyss damsugna vardagsrumsgolvet. "Vet du inte hur man gör?" fortsätter han och tuggar på wienerbrödet. Jag känner hur irritationen börjar krypa på ryggen. Förbannade skitfot, "det är något fel på den" säger jag i ett försök att avleda sonen från att misstänka att mamma faktiskt inte kan allt. Han tuggar och tittar. "Smula inte här, sätt dig i köket" säger jag. Han tittar på julgransfoten och på mig. "Du gör nog fel" säger han. "Om du inte går ut i köket blir det ingen julgran" hotar jag. Han tittar lite på mig, tuggar på wienerbrödet och rycker på axlarna. "oj då, säger lillasyster, kommer inte tomten nu?".
Jag anstränger mig till det yttersta för att inte slänga julgransfoten genom fönstret och lyckas tillslut få till den. Nöjd över min bedrift ropar jag på barnen för att dom ska komma med glada hurrarop för att julgranen nu kommer på plats trots allt.
Nu ska vi först få till ljusslingan. Jag sätter i kontakten och alla ljus lyser. Perfekt. Vi börjar fästa ljusen i granen. Halvvägs runt slocknar alla ljusen. Jaha, irriterat vrider jag på varje lampa men inget händer. Tyst förbannar jag mig själv för att jag inte köpte den där andra ljusslingan jag hade tänkt köpa när jag var på IKEA.
"Är den trasig" frågar sonen. Jag svarar att vi nog får gå och köpa nya lampor bara men gör en snabb överläggning med mig själv när jag ser hur dottern naken springer runt med ett krampaktikgt grepp om en porslinssnögubbe i ena handen, mina nikeskor på fötterna och en kartong som har innehållit julpynt på huvudet, det blir definitivt inget besök i affären ikväll.
"Nej det blir inga ljus, vi får köpa nya i morgon, dom är trasiga" jag låter irriterad hör jag. Lillasyster stannar upp i sin utstyrsel och tittar på mig. "Inga ljus, säger hon. "Du hade sönder mamma, nu blir pappa ARG"  hon tar sats i hela den knappt 100 cm långa kroppen och pekar stadigt med sitt pekfinger på mig.
Jag skruvar och micklar och tillslut lyser alla lampor utom två i granen.
Då börjar julpyntet. Medan barnen hänger upp kulorna i granen plockar jag fram de nya julgranskulorna. Naturligtvis, som allt annat man köper på IKEA så finns givetvis inga snören i kulorna utan det får man sätta dit själv. I kartongen finns några slags fisklinjeliknande tåtar som är tänkt att fungera som upphängningsanordning åt julgranskulorna.
Jag börjar trilskas med trådarna. Efter 6 kulor inser jag att det här är hopplöst. Det är 48 st kulor i varje kartong, jag har köpt tre kartonger, alltså 144 kulor. Jag har att göra till nästa jul om jag ska fortsätta. Jag lägger argt bort kulorna i förrådet och inser att billigt inte alltid är bäst.
Under tiden har barnen klätt granen...
Lillasyster har hängt cirkus 20 kulor på en endaste gren, storebror har med omsorg dekorerat baksidan av granen (alltså den mot väggen) med kulor, tomtar, påskägg och annat pynt han har hittat i sitt rum. Jag ser med fasa på en makaron med ett påklistrat snöre och en bomullstuss på, ett påskägg, en girlang med pepparkaksgrisar, svenska flaggor och en garnblåmes hänga åtminstone lite mer spritt än lillasysters dekoration på granen.
Lillasyster anser sig färdig med julgranspyntet och stormar in på sitt rum och fortsätter pynta med storasysters glitterpennor på golvet. "Fiiiint" är hennes kommentar när jag upptäcker hennes bravad.
Så där ja.
Under tiden har storebror dekorerat klart granen. "Vackert" utbrister han när han beskådar sitt verk.
Jag ser hur min disneygran brutalt har slaktats och inser att jag aldrig kommer ha en sådan där sagovacker grön tät filmgran med vackert julpynt.
Iställt har jag med hjälp av två barnahänder en kärleksfullt dekorerad gran, den är vare sig symetrisk, genomtänkt, färgmatchad eller har någonting annat över sig som gör att den skulle kunna platsa i Hemtex skyltfönster. Men den är gjord av kärlek och det viktigaste av allt är att både lillasyster och storebror är mer än grymt nöjda över vad dom har åstadkommit.
Men, när granen lyser upp det mörka vardagsrummet och stjärnan i toppen hänger på sned på en slokande plastgren så får jag ändå bita mig väldigt hårt i läppen för att inte vara där och fingra och arrangera om dekoratioen :)


image12
Belysning i ett av de Borellska fönstren


image13
Årets julgran


image14
Storebror och Lillasyster på lussefika på dagis

image15
Vällingpiraten, alltid lika glad, även om man måste blunda när det blixtrar

Kommentarer
Postat av: Anders

Haha.. Skrattade högt när jag läste ditt inlägg! Dom e för söta dom små liven!
Ses till helgen! Kramkram

2007-12-20 @ 10:45:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0