Mamma Hoppsan

Det har varit lite upp och ner med svordomarna i hemmet den senaste tiden. Vi försöker förbättra och vårda vårt språk men svordomarna har satt sig i ryggmärgen hos Moa. Hon vägrar släppa taget om diverse uttryck och använder dom, inte jämt eller ofta, men med väl avvägd tajming och betoning vilket gör att vi vuxna som hör henne måste skratta, vilket i sin tur leder till mer uppmuntran till svordomar hos lilla damen.
Igår kväll slog hon till igen. Barnen sitter i soffan och tittar på tv. Jag har fått en order om att göra välling. Jag står och skakar flaskan i köket.

"Kom då" ropar Moa
"Jag kommer, jag gör din välling" svarar jag.
"Men kooom då" vrålar Moa
"Ja, jag kommer snart" svarar jag (ingen vidare konstruktiv konversation)

Då slår hon till, hängandes över soffkanten och med irritationen skriven över hela ansiktet.
"Men va faan, du kommer ju ALDRIG!"