Oh what a beautiful day
Idag vaknade vi klockan 7. Solen sken och himlen var klarblå. Moa och jag duschade efter frukosten för att sedan bege oss ut på en lång och härlig cykeltur.
I hallen konstaterar vi att Moa inte har några gympaskor som passar. Alla skor är förresten för små. Moa stoppar fötterna i ett par fodrade allvädersstövlar och ser inte helt bekväm ut.
Jag bestämmer att vi ska cykla till Coop för att köpa nya skor. Moa blir arg på mig och säger bestämt att mormor ska köpa tennisskor till mig. Jag lirkar lite och säger att du måste ju ha skor idag, som inte är sådär svettiga som stövlarna. Det är ju varmt ute nu. Moa är misstänksam men går med på att åka och titta på skor, och eventuellt köpa ett par, om dom är blåa.
Vi cyklar till Coop och hinner med att titta på maskrosor och vitsippor på vägen. Det är bara så härligt väder ute!
Inne på affären tar det inte lång tid innan allt slår över för Moa.
Vi tittar på skoavdelningen. Hon påpekar fortfarande med bestämdhet att mormor visst har lovat henne blåa tennisskor och vägrar att titta på några skor med mig. Hon står med sin lilla vagn ute igången med grymrynkan mellan ögonbrynen och mungiporna i knävecken. Hon tänker inte titta på några dumma gympaskor med mig.
Jag försöker muta, lirka, hota lite och locka för att få henne att kika på skorna.
Tillslut går hon med på det, om hon får mäta fötterna först.
Sagt och gjort. Vi mäter fötterna och får fram att det är storlek 26 som gäller. Sen börjar jakten på att hitta ett par skor.
Det finns inga blåa skor. Det är dåligt med skor överhuvudtaget. Moa blir först ledsen sedan jättearg över att det inte finns blåa skor, jag får lova dyrt och heligt att vi ska köpa fler skor, blåa skor.
Jag letar och letar, Moa står och blänger på mig. Inga tennisskor, hör jag hur hon muttrar mellan hyllorna, det ska mormor köpa.
Inga skor duger, jag visar vita, rosa, lila men nej, det är ju inte samma sak som blåa skor. Jag visar svarta skor med grävskopor på sidorna och svarta spindelmannen skor för Moa. Hon tittar misstänksamt på dom, fingrar lite på ett av kardborrebanden och säger sedan med dämpad röst det är inga skor som passar Moisar.
Jag hittar tillslut ett par röda och vita skor och säger att dom här gympadojorna är bara för idag. Vi ska ut och leta efter blåa tennisskor som passar Moisar.
Då ger hon efter, känner på skorna, mungiporna börjar dra sig uppåt och succén är ett faktum. Skorna duger!
Vi köper lite lunch med oss och varsin glass. När vi har betalat och ska packa ner maten och skorna i kassen larmar dom där larmprylarna. Kassörskan tittar misstänksamt på mig, jag suckar och visar alla mina nålar som sitter på västen, olika reklamknappar och vårdförbundetpins, dom här tjuter det om jämt, säger jag väldigt bestämt. Kassörskan blänger lite på mig men rycker på axlarna och fortsätter sitt arbete.
När Moa och jag har gått ut till cykeln och ska ställa tillbaka vagnen hittar jag ett litet magnetblock under cykelhjälmarna.
Ridå.
Så kan det gå. Men som jag brukar säga. Är man bara tillräckligt bestämd så kan du övertyga vem som helst om att du har rätt. Även om du har fel.
I hallen konstaterar vi att Moa inte har några gympaskor som passar. Alla skor är förresten för små. Moa stoppar fötterna i ett par fodrade allvädersstövlar och ser inte helt bekväm ut.
Jag bestämmer att vi ska cykla till Coop för att köpa nya skor. Moa blir arg på mig och säger bestämt att mormor ska köpa tennisskor till mig. Jag lirkar lite och säger att du måste ju ha skor idag, som inte är sådär svettiga som stövlarna. Det är ju varmt ute nu. Moa är misstänksam men går med på att åka och titta på skor, och eventuellt köpa ett par, om dom är blåa.
Vi cyklar till Coop och hinner med att titta på maskrosor och vitsippor på vägen. Det är bara så härligt väder ute!
Inne på affären tar det inte lång tid innan allt slår över för Moa.
Vi tittar på skoavdelningen. Hon påpekar fortfarande med bestämdhet att mormor visst har lovat henne blåa tennisskor och vägrar att titta på några skor med mig. Hon står med sin lilla vagn ute igången med grymrynkan mellan ögonbrynen och mungiporna i knävecken. Hon tänker inte titta på några dumma gympaskor med mig.
Jag försöker muta, lirka, hota lite och locka för att få henne att kika på skorna.
Tillslut går hon med på det, om hon får mäta fötterna först.
Sagt och gjort. Vi mäter fötterna och får fram att det är storlek 26 som gäller. Sen börjar jakten på att hitta ett par skor.
Det finns inga blåa skor. Det är dåligt med skor överhuvudtaget. Moa blir först ledsen sedan jättearg över att det inte finns blåa skor, jag får lova dyrt och heligt att vi ska köpa fler skor, blåa skor.
Jag letar och letar, Moa står och blänger på mig. Inga tennisskor, hör jag hur hon muttrar mellan hyllorna, det ska mormor köpa.
Inga skor duger, jag visar vita, rosa, lila men nej, det är ju inte samma sak som blåa skor. Jag visar svarta skor med grävskopor på sidorna och svarta spindelmannen skor för Moa. Hon tittar misstänksamt på dom, fingrar lite på ett av kardborrebanden och säger sedan med dämpad röst det är inga skor som passar Moisar.
Jag hittar tillslut ett par röda och vita skor och säger att dom här gympadojorna är bara för idag. Vi ska ut och leta efter blåa tennisskor som passar Moisar.
Då ger hon efter, känner på skorna, mungiporna börjar dra sig uppåt och succén är ett faktum. Skorna duger!
Vi köper lite lunch med oss och varsin glass. När vi har betalat och ska packa ner maten och skorna i kassen larmar dom där larmprylarna. Kassörskan tittar misstänksamt på mig, jag suckar och visar alla mina nålar som sitter på västen, olika reklamknappar och vårdförbundetpins, dom här tjuter det om jämt, säger jag väldigt bestämt. Kassörskan blänger lite på mig men rycker på axlarna och fortsätter sitt arbete.
När Moa och jag har gått ut till cykeln och ska ställa tillbaka vagnen hittar jag ett litet magnetblock under cykelhjälmarna.
Ridå.
Så kan det gå. Men som jag brukar säga. Är man bara tillräckligt bestämd så kan du övertyga vem som helst om att du har rätt. Även om du har fel.
Kommentarer
Postat av: Milla
Ja, det är inte alltid så lätt att hitta "dem perfekta skorna", ha ha.
Vore kul att ses snart -det var ett tag sen!
Men först ska jag ta Anders till Finland så han får känna på äkta finska förstamajfirande med bastu o allt annat tillhörande. Det roligaste ska bli att se honom att kommunicera med 5st småbarn som mina bästa kompisar har -men barn är sköna, de bryr sig inte så mkt om språk.... Så håll tummarna att din bror överlever nästa helg :-)
Kram M
Postat av: Agnes
För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte varje dag man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :).
Trackback
