Strejk

Då var strejken igång.
För oss som inte är varslade innebär det mer jobb, naturligtvis och ett helt annat patientklientel. Men vi jobbar som vanligt och håller ihop. Solidariteten är hög liksom kämparandan. Se så långt vi kommer när vi står enade tillsammans, vi sjuksköterskor som länge har anklagats för att inte stå enade i vår profession.
Det gör vi nu.
Bekräftelsen på att vi gör rätt kommer från dom som är svagast och mest utsatta i det läge som råder nu, nämligen patienterna och deras anhöriga.
I går kom en anhörig till en patient in i vårt personalrum med två härliga kladdkakor, kämpa på, säger hon, ni är så väl värda det.
Jag åker hissen ner från vånig 7 tillsammans med en icke sjukhusklädd man. Han tittar på min namnbricka, hajar liksom till när han läser leg. sjuksköterska och säger sen med ett stort leende och tummen upp: Lycka till, jag hoppas ni får det ni kräver, det förtjänar ni.
Och trots att en av våra överläkare plirar på mig med glasögonen på nästippen och säger klart ni ska ha rättvisa löner, ni har ett livsviktigt yrke så är ändå, trots allmänhetens stöd, det viktigaste stödet det vi får av patienterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0